Vem blir du i en kris? Den dolda personligheten inom dig

Har du någonsin funderat på hur du skulle agera i en katastrof? Inte hur du hoppas att du skulle agera, utan vad du faktiskt skulle göra. Sanningen är att de flesta av oss inte har en aning. Vi kanske tänker att vi är naturliga ledare som för andra till säkerhet, eller snabbtänkande överlevare, redo att agera direkt. Men i en kris vaknar en annan version av oss själva – en ”krisperson”. Att förstå denna del av dig själv kan vara skillnaden mellan liv och död.

Ett spektrum av reaktioner: Från hjälte till passiv åskådare

Människors beteenden under katastrofer sträcker sig över ett brett spektrum. Vissa skriker hysteriskt, andra fryser till is och kan inte röra sig. Överraskande nog kan vissa till och med börja skratta i en livshotande situation. En del fortsätter som om ingenting hänt. Och så finns det de som reser sig och blir hjältar, som leder andra till trygghet mot alla odds. Men hur vet du vem du blir?

Forskare har identifierat ett vanligt mönster i människors beteenden under kriser. Det kan delas in i tre faser:

1. Förnekelse – “Det här kan inte hända!”
2. Övervägande – “Vad ska jag göra?”
3. Avgörandets ögonblick – “Ta ett beslut!”

Alla faser spelar en avgörande roll för dina chanser att överleva. Låt oss titta närmare på vad som utmärker var och en.

1. Förnekelse – ”Det här kan inte hända!”

Tänk dig att du sitter på ett café i centrala Stockholm. Plötsligt hörs ett skott en gata bort. Hur reagerar du? De flesta av oss skulle faktiskt inte reagera alls. Detta kallas normalcy bias – en förväntan om att allt ska vara som det alltid har varit. Vi tolkar vår verklighet genom vår tidigare erfarenhet. När något avviker från normen kan vi inte tro att det är sant.

Brandmän vittnar ofta om att de kan gå in i en rökfylld restaurang där gästerna sitter kvar och fortsätter äta. Brandlarmet tjuter, men ingen försöker ta sig ut. Det är samma mekanism som gjorde att tusentals människor under terrorattacken mot World Trade Center den 11 september 2001 tog i genomsnitt sex minuter på sig att börja evakuera. De stängde ner sina datorer, samlade sina saker – allt utom att göra det viktigaste; att ta sig ut.

Förnekelse är naturligt, men i en katastrof kan det vara förödande. Att träna på att reagera snabbt, utan att förvänta sig att allt ska vara som vanligt, kan vara skillnaden mellan liv och död.

2. Övervägande – ”Vad ska jag göra?”

När vi väl inser att en fara är på riktigt börjar vi överväga vad vi ska göra – både med oss själva och med andra. Vi tittar oss runt för att se vad andra gör. Om ingen annan har panik, varför skulle då vi ha det?

Sociala faktorer spelar en stor roll i hur vi agerar under en kris. Evakueringen av World Trade Center tog som sagt längre tid än experterna förväntat sig. Det var mycket på grund av att folk väntade in varandra, diskuterade vad de skulle göra och till och med släppte förbi andra i trapphusen av hövlighet.

Detta visar att människor i katastrofer ofta blir mer empatiska, snarare än tvärtom. Men det betyder också att om du befinner dig i en grupp som tvekar för länge, så riskerar du att fastna i osäkerhet. Att fatta ett beslut snabbt kan vara nyckeln.

3. Avgörandets ögonblick – ”Ta ett beslut!”

Det är nu allt avgörs. Kommer du att agera, eller bli paralyserad?

I de flesta flygkrascher är det inte kollisionen som dödar flest, utan röken och elden efteråt. Många människor har hittats livlösa i sina säten – inte för att de var skadade, utan för att de aldrig lämnade planet. De frös fast.

Det finns en engelsk term för detta: negative panic. Det innebär att du istället för att fly undan en fara i panik, gör ingenting. Vår hjärna blir så överbelastad av stress att den kortsluts. Enda sättet att motverka detta är genom att vara förberedd.

Ett exempel är en man som överlevde en flygolycka i Teneriffa. Innan flyget ens lyfte hade han räknat ut var närmaste nödutgång låg och hur många rader bort han satt. När planet kraschat tvekade han inte en sekund. Han tog sin frus hand och ledde henne ut ur planet, medan de som satt bredvid honom aldrig tog sig ut.

Vad kan vi lära oss av detta?

1. Acceptera att det otänkbara kan hända. Träna dig själv att bryta normalcy bias och agera direkt när faran inträffar.
2. Ta snabba beslut. Lita inte blint på vad andra gör – om du inser att du behöver fly, gör det direkt.
3. Förbered dig fysiskt och mentalt. Studier visar att de som har erfarenhet av katastrofer reagerar bättre. Träning och kunskap gör skillnad.

Det viktigaste är att veta att vi kan träna oss till att bli bättre överlevare. Den person du blir i en kris är inte skriven i sten. Du kan forma din krisperson – och kanske till och med bli en av dem som räddar liv.

Så, vem kommer du att vara nästa gång krisen slår till?